Du är saknad Leif…
I söndags gick vår älskade Leif bort, överraskande trots ett långt kämpande mot sjukdom. Du finns i våra hjärtan, Leif, och lämnar ett stort tomrum.
På Innovatum
Tog en tur till Innovatum idag. Småtrevligt, men Anthon kände nog att han hade velat vara utan gips på benet… Hursomhelst tog vi ett kort!
Vår första ros!
Vi planterade rosor i våras, och efter lång väntan har de äntligen börjat slå ut!
Som Lilly
Anthon ville också ha tofsar, precis som Lilly (som utbrister “Pippi” när hon får se sin bror)
Anthons sommar med gipsat ben!
Nu har det nästan gått en vecka och vi har fortfarande inte fått bloggat om det, men nu är det dags tycker jag, så jag skall försöka skriva ner en liten sammanfattning om vad som hände.
Anthon har brutit benet! Det var förra fredagen som det hände och jag fick ett samtal på jobbet av Malin om att Anthon har brutit benet. Han och Malin hade legat på marken, Malin på magen och Anthon på hennes rygg, och lekt ‘Prästens lilla kråka’ som vi har gjort med honom många, många gånger förut. Men denna gång, när den lilla kråkan åkte i diket fastnade Anthons fot under Malins mage och när han ramlade vreds benet och det gick av. Usch, vilket otäckt ljud när benet gick av.
Malin ringde mig på jobbet, som sagt, och jag (bokstavligen) sprang hela vägen till mina föräldrar för att hämta deras extrabil. Denna dag var vår bil på service och både Farmor/Farfar och Mormor/Morfar var bortresta. Typiskt! Jag har aldrig kört så fort på 45:an någonsin… Borta vid Storegårdsparken satt Anthon i Mammas knä och grät. En annan mamma vid lekplatsen hade hjälpt till och tittat till Lilly undertiden och försett Anthon med ett kallt mjölkpaket för att kyla benet lite.
Jag lyfte in Anthon i den lilla golfen och körde bort Lilly till Mikaela som bor i närheten (tack så mycket ännu en gång för att tog hand om Lilly den dagen!). Resten av familjen åkte upp till akuten på NÄL.
Väl på NÄL fick Anthon smärtstillande och fick sedan åka ambulans till Uddevallas sjukhus för röntgen och undersökning av ortopederna där. Anthon var väl inte jätteförtjust i idén om att åka ambulans, men så här efteråt så pratar han gott om det och tycker det var lite spännande. Dessutom fick han en ambulansnalle av ambulanspersonalen, och det gjorde det nog lite bättre. 
Väl där blev han röntgad och gipsad ända upp till låren. Tyvärr då tog de inte hänsyn till hans fötter, i och med att han fortfarande har skenor på natten, så när de upptäckte det var det bara att såga upp gipset och gipsa om. Detta var dock minst sagt en obehaglig upplevelse för Anthon (och Mamma) då Anthon tyckte det gjorde ont och ondare. Jag tror att han blev lite rädd efter det här och han har varit mycket rädd för att det skall göra ont, vilket jag har fullt förståelse för!
Vi fick i alla fall efter lite får-göra-och-inte-får-göra åka hem! Väl hemma verkade Anthon bli på bättre humör även om han var mycket trött och bara ville sitta i soffan!
Anthon mår nu i alla fall bra och han har förlikat sig med gipset, även om han alltid vill ha en kudde under, vilket han naturligtvis får. Dessutom är Johan här nu, och då är aaaaalting bra! 
Min kultiverade son
Vid läggdags kom Anthon springande, jätteglad!
- Pappa, Pappa, jag har hittat min favoritbok! Titta, titta!
I mitt knä slänger han Solägget, av Elsa Beskow
Solägget
Shoppingskadad?
Vi var på väg till stranden, men Anthon ville bara åka till stranden med Lilly så jag frågade hur han skulle komma dit… inget svar. Så jag frågade om han visste var stranden låg. Anthon tittade på mig och svarade kort och som om det vore självklart:
- ‘Överby…!’
